Ett slut och en början

Hej på er.

Det var ett tag sen som jag skrev något… Jag har inte haft så mycket att säga, det hade nog blivit mest klagomål… Kanske ska döpa om bloggen till klagomuren!

Jag som hade bestämt att 2017 skulle bli ett bättre år än 2016… Det blev det inte! Trevliga saker har hänt, men jobbiga saker också!

Jag har väl velat prata om det här ett tag, men av hänsyn så har jag inte pratat om det, för det var ett känsligt ämne!

Min bonusmamma fick veta i somras att hon hade obotlig cancer. Hon fick 3 månader till 1 år. Igår somnade hon in… Smärtan över förlusten är jobbig! Men jag hade nog min jobbigaste period innan! Jag har fått panikångest och cancer-noja och mått skitdåligt en period, och framförallt så har jag stoppat huvudet i sanden! Men i veckan var jag och hälsade på henne. Både i onsdags och i torsdags var jag där! Det är jag glad över. Jag blev lugnare i mitt sinne också. Trots att det var jättejobbigt att se henne ligga i sjukhussängen… Jag hade dragit mig för att hälsa på, för jag var rädd för att jag skulle få en panikångestattack inför henne, och det ville jag inte!!

Men det jag känner just nu är mest vemod. Det är en av kärnpunkterna i mitt liv som försvunnit. Det var hon som plockade upp bitarna när jag som trasig tonåring flyttade hem till pappa och henne. Och även efter att jag flyttat hemifrån så fanns hon där när jag behövde någon som lyssnade! Och det kunde gå flera månader utan att vi pratade, men när jag behövde så fanns hon där!

Jag älskar dig ”mossan” och jag kommer att sakna dig så länge jag finns kvar! Och jag är glad över att jag hann säga det till dig!

31 Dec 2017
12:25

Skriv gärna en hälsning till mig!