Det här med deperissioner

De som känner mig vet att jag lider av säsongsbetonad depression. Varje höst och vår hamnar jag i en svacka, men de uttalar sig på lite olika vis. Höstdeppet är det jag går igenom nu. Det brukar komma i augusti/september nånstans och ibland är det bara trötthet och ibland vill jag bara skjuta mig själv. Typ.

I år kom det liksom inte när det brukar. Eller ja, lite trötthet så där, men inte alls så farligt. Det kom i november. BAM! Det var som om nån slagit mig med en slägga! Ni vet, när man sitter och bölar i soffan för att man måste gå till centrum och handla middagsmat. När man liksom inte orkar nånting. Alls! Att kliva upp ur sängen är ett helvete. Att ta sig in i duschen är ännu värre! Man vill ju bara… Försvinna.

Hur som helst. När deppet kommer så är det väldigt svårt att hålla nånting i ordning. Som det här med min viktnedgång till exempel. Jag har liksom inte styrkan att slåss med mig själv och mina begär som kommer. Jag vill ju äta godis och pizza. Typ. Helst hela dagarna… :/ Och jag bestämde mig ju för ganska tidigt att jag skulle ta en brejk i december månad. Jag skulle äta julgodis och pepparkakor och glögg och annat som föll mig i smaken. Och det har jag gjort. Och naturligtvis så visas det på vågen. Det är ju inte så att jag har svullat järnet, men tillräckligt för att det ska synas. Och naturligtvis bidrar det till en påökning på depressionen. Och då vill jag äta mer. Av någon bakvänd anledning. En sån där jävla ond cirkel som kan vara svår att bryta sig ur.

Jag gick till läkaren för ett tag sen. Hon ville erbjuda anti-depptabletter. Tack, men nej tack till det! Det är ju ännu värre! Snacka om att riskera ett viktpåslag! No way!

Men i alla fall så visar vågen ett påslag på 2 kilo. Det är ju kanske inte så mycket, men när man fortfarande har några kilo som man vill bli av med, då vill man inte ha ökning på vågen! Säger sig självt ju. Men jag accepterar det läget. Men så ställde jag mig på gamla vågen. Den som faktiskt är väldigt snäll mot mig. Och den visade mindre än vad jag räknat med! Det gjorde mig glad faktiskt! Jag blev lite euforisk! Och tänkte lite att shit, ja men det här är inte så farligt ändå! Enligt den här vågen så har jag ju bara 5 kilo kvar till målvikt! Och det är inte så farligt! Inte om man tänker på vart jag faktiskt började nånstans!

Så nu kände jag ändå lite styrka! =) Det kändes som om jag faktiskt kommer att greja det här! Jag kommer komma igenom december också även om jag äter godis och pepparkakor. Jag behöver egentligen bara fortsätta tänka ”måttligt”! =)

Jag vet egentligen inte vad jag ville med det här inlägget. Kanske säga det att vissa saker gör gott för själen. Jag blev gladare av att ställa mig på vågen. Det kändes liksom bra. Fast om sanningen ska fram hela vägen så kände jag mig rätt bra redan igår. Kände mig piggare och gladare. Såg fram emot att åka till jobbet. Det gör jag idag med. Till och med lite mer än igår. =)

Men först måste jag ut med hunden.

Skriv gärna en hälsning till mig!