Att en tripp till Willys kan vara så krånglig att genomföra, det tycker jag är högst märkligt! Jag menar, det borde ju bara vara att åka dit, handla och åka hem igen! Men neeeej då!

Att åka dit var inte så krångligt, inte att ta sig in i affären heller. Vi tog våra saker vi skulle ha och använde oss av självscanningskortet som vi har för att slippa stå i köer och så. Det är väldigt skönt! (Att slippa köerna alltså!)

Det första som krånglade, det var potatisen. Jag hittade inte riktigt rätt scannkod från början, men sen så löste sig det. Priset stämde ju i alla fall. (För först så tjöt scannern om att det var en vara som vi var tvugna att ta till kassan, och det är ju det man vill undvika liksom!)

Sen ville Anders ha lite godis, men vågmaskinen där man skulle väga godiset hade i det närmaste slut på etiketter så det blev till att lirka, slita och dra innan vi fick ut vår lapp. (Och självklart hade ju den gått sönder då förstås!)

Sen när vi väl kom fram till stället där man ska hänga upp scannern igen så var det fullt där så jag fick ju ropa på en personal. Den saken var ju ganska lätt löst så jag fick hänga upp scannern och gick till betalstationen. Där började maskineriet att tjuta om att jag var tvungen att gå till kassan för ett ”stickprov”. *suck* Det är ju just det man vill SLIPPA när man har ett sånt där kort!

Och väl i kassan så var det en före oss, och det var nåt som inte stämde i hennes kassar så det tog tid innan de hittade felet. Hon hade en vara som hon scannat in fel sort av. Samma pris, samma märke, fel smak… Sen fick vi i alla fall köra igenom våra varor. Det är ju så typiskt! Först packa ner i kassar allt eftersom man tar dem i butiken, sen packa upp dem på bandet för att sen packa ner dem igen!

Jaja, väl på väg hem så frågade jag Anders om han trodde att vi fick med oss allt ifrån bilen, för det var ju ändå inte så mycket vi handlade. Det var ju bara dagens och morgondagens middag + lite kattmat som vi handlat. Ja, vi handlade lite till Gia också som vi skulle lämna av. Men han trodde nog att vi skulle få med oss sakerna ifrån parkeringen.

Det första som händer när vi börjar packa ur bilen på parkeringen är att pappkassen går sönder. (Förstås!!) Och det var en del saker som inte låg i påsar, så som blomjord, kattmat och potatis. Så i slutändan ångrade jag rätt hårt att vi inte körde upp med bilen och parkerade på gården i alla fall medan vi packade ur… Nu är jag rätt slut i armarna om man säger så…

Dagens lärdom: Tro aldrig att det bara är in och sen ut igen, och parkera ALDRIG på parkeringen när det är pappkassar som är med och leker! Det är GARANTERAT att minst 1 går sönder på vägen! För pappkassar är bra till mycket, men att bära hem mat i dem är INTE en av de sakerna!

Nå väl; Dagens middag blir i alla fall Lasange!