En stor nackdel, faktiskt den enda nackdelen, med praktiken jag har, är att jag slutar så sent. Jag slutar 18 på kvällen, och många kan ju tycka att det är en ganska normal tid att sluta på, och det är det säkert. Men för mig är det en nackdel. Det hade varit lite bättre om det hade gått lika fort att ta sig hem på kvällen som det tar att ta sig dit på morgonen, för att åka dit tar mig ca 20 minuter. Men att åka hem tar ca 45 minuter, så jag är inte hemma förens 18.45. Då ska det ätas mat, och om Anders också jobbar så blir det en väldigt sen middag. Då brukar vi inte äta förens vid 20 på kvällen, för oftast så måste vi handla maten också. Men nu är Anders hemma, och han försöker ha maten klar när jag kommer hem, så vi äter vid 19 tiden kanske, men det är rätt sent ändå. Framför allt efter som Robin helst ska ligga i sängen klockan 20. Plus att jag är suuuper trött när jag kommer hem.

Det är nåt jag funderar över! Hur kommer det sig att jag är så himla trött när jag kommer hem? Det är ju inte så att jobbet jag gör är hysteriskt ansträngande precis. Jag gör samma sak där på dagarna som jag gör hemma. Jag sitter vid datorn. Visserligen så tar jag hand om kunder och så också, men det är inte så överdrivet ansträngande precis. Så VARFÖR är jag SÅ trött? Är det för att det är ganska torr luft där? Eller har det nån annan orsak?

Men i alla fall; När jag kommer hem så är jag helt slut och jag vill ju igentligen bara gå och lägga mig, men samtidigt så vill jag ju INTE det. Jag menar; Det vore ju ganska trevligt att få lite tid med familjen också… Men det blir ju bara en kort stund, för sen ska ju Robin i säng. Och jag vill ju gärna ha lite ”egen-tid”. En stund där jag kan göra vad jag vill på. Titta på mina tv serier och bara koppla av… Ja, ni vet säkert vad jag menar. Men hela tiden har jag en stress-känsla i mig för att jag borde gå och lägga mig så jag inte är så trött när det är dags att gå upp igen!

Min ”egen-tid” är egentligen på morgonen. Då alla sover, då kan jag koppla av. Innan det är dags att få upp Robin och få iväg honom till skolan. Sen har jag en liten stund till efter att han har åkt igen innan det är dags att förbereda sig för att åka och jobba igen. Men oftast är jag så trött på morgonen, så det blir inte så mycket egen-tid då heller. Jag sover så länge jag kan. Jag hinner egentligen bara ta morgonciggen och starta kaffebryggaren innan det är dags att väcka Robin…

Jag förstår inte hur andra familjer klarar av att ha det så. Eller gör dom inte det? Är det därför dom blir utarbetade, och det slutar i skillmässor för att dom är psykiskt trötta på att försöka få vardagen att gå ihop? Eller är det jag som inte har lärt mig det livet? Trots allt så har jag ju inte arbetat heltid på ett braaa tag. Eller är det så att dom andra människorna har färdiga middagar i frysen som bara är att ta fram när det är dags att äta? Bara för att nämna ett exempel, det finns fler funderingar på hur det kan fungera, men det behåller jag för mig själv tror jag.

Nu kanske ni tycker att jag gnäller, och det gör jag väl kanske på sätt och vis, men inte över jobbet, för jag älskar att vara där, och jag trivs bättre där än vad jag har gjort på något annat jobb tidigare. Och det är säkert jag som inte anpassat mig än, för som sagt så var det ett tag sen sist som jag arbetade heltid. Och det kan säkert vara så att min familj inte heller har vant sig vid situationen, men att det kommer sen.

Nu har jag beklagat mig lite, så nu lägger jag ner det. Jag borde ju gå och lägga mig nu helt klart! Så jag orkar gå upp i morgon bitti. Det är tur att jag inte behöver gå upp lika tidigt i morgon efter som jag inte behöver få iväg Robin till skolan. Han ska ju vara hemma ett par dagar och krya på sig!

Go´natt!

Det är tur att det är kostnadsfritt för barnen att gå till doktorn. Han tokvägrade ju att ta en del prover som läkaren ville göra, men på det han kunde se så var Robin lite lätt röd, aningens svullen på vänster sida i halsen. Efter ett stick i fingret så kunde han i alla fall utesluta bakterie, så förmodligen är det bara en vanlig, men seglivad förkylning. Och det samma gäller nog för mig, och det är ju bra. Men han får vara hemma i några dar i alla fall och förhoppningsvis krya på sig lite. Så får man ju hoppas på att han blir bättre sen. (Skulle ju vilja tillägga ett litet ”Told u so”, men jag hoppar över det!)

Sen när jag skrev att Robin är sjuk igen så låter ju det som om han har varit jätte mycket sjuk. Och nja… Lite grann, men å andra sidan så hade han ju inte varit riktigt sjuk på ett par år innan han blev sjuk i början på vintern. Men efter det så har det nog varit lite till och från mest hela tiden tycker jag. Jag hoppas att det går över snart. För han blir ju extra gnällig när han mår lite småtjyvens, men vem blir inte det?!

Japp, Robin är sjuk igen. Idag ska jag ringa vårdcentralen för att kolla om han behöver ha nån medicin. Han har varit hängig i flera dagar nu, och i helgen så har han tydligen haft lite feber, och grönt slem. (Spännande va?) Jag kände på halsen på honom igår, och hans mandlar kändes väldigt hårda. Inte så stora kanske, men hårda, och så ska dom väl inte kännas? Det är tur att Anders inte ska göra nåt idag, för han får gå med Robin till vc, för själv ska jag åka till praktiken och prata förlängning.

Det värsta är att jag också har ont i halsen och känner mig hänging. (Och så har jag känt mig sen nyår ungefär…)

Bild 12 av 365; Is