Hej på er!

Igår var det en ”sån” dag igen. En sån då jag spenderade större delen av dagen med att stirra på insidan av mina ögonlock. En sån dag då kroppen upplevde det som skitjobbigt att befinna sig i sittande läge! Då jag hade skitont! Fast bara i armbågen! Men den gjorde så ont så jag inte ens kunde lägga fingret på utan att det värkte i huden! Så jag knaprade värktabletter och sov.

Men Anders lovade bort oss på eftermiddagen igår. Till Tommy. Vi skulle komma ner och äta tårta. Som slutade med en grillning. Och både tårta och glass. Sen åkte Anders med Tommy och David på bio, men jag orkade inte. Jag var helt slut! Gick hem med Xena och titta på Netflix istället. Hittade en serie som handlade om en tjej som kom från USA till en ö utanför England och blev kompis med en traumatiserad häst. En mysig serie. 20 minutersavsnitt. Tog hela säsongen på en gång. Sen somnade jag som ett litet barn igen, och sov gott till morgonen idag. Och nu känns det faktiskt bättre. Värken i armbågen är bättre och tröttheten är bättre!

Men jag är lite rädd för att få såna ”skov-dagar” när vi är på Gotland. Jag vill ju inte behöva kasta bort värdefulla dagar på att ligga och vara död! Framförallt eftersom de dagarna kan bli fler än en!

Får se vad jag gör idag. Jag behöver lära mig att ta det ganska lugnt även de dagar då jag mår bra, för att inte få så många såna ”skov-dagar”.

Hej hej.

Vi har haft en lugn och skön midsommarafton, helt utan drama. Ändå så är jag helt slut! Jag däckade på soffan igår när vi kom hem, men vaknade till vid halv två och släpade mig in i sängen. Gick upp vid halv nio och somnade igen på soffan…

Men silltallrik och grillat kött och hemgjord potatissallad fick jag ner i magen och glass och jordgubbar till efterrätt. Mumsigt värre!

Idag tänker jag göra så lite jag bara kan. Jag har fått nåt skit i min armbåge som gör skitont…

Jag är fortfarande trött, så jag kommer säkert att somna på soffan igen…

Men nu börjar nedräkningen på allvar! Inte många dagar kvar innan Gotland dyker upp mot horisonten! 

God morgon på er.

Jaha. Så nu går vi mot mörkare tider igen. Det känns fel! Sommaren har ju inte börjat än, typ. Jag får nästan panikkänslor, ångest och andnöd när jag tänker på det…

Hej på er.

Alltså, alla som känner mig vet ju att jag älskar Gotland. På riktigt älskar! Och snart så kommer jag dit igen. Och stannar i nästan två veckor! Det ska bli helt underbart! Det är nästan så jag redan nu känner doften från alla rosor och havet runt Visby. Och hur historens vindar blåser runt kroppen på mig! Jag vill att de dagar som är kvar innan vi åker ska gå superfort. Och det ska bli superkul att åka med Marie och Micke. Jag tycker bara att det är synd att Anders inte ska åka med. Han vill vara hemma och umgås med Pernilla och Max som kommer samma dag som vi åker till Gotland. Och det kan jag ju förstå! Det hade jag också velat. Men i det här fallet så går det inte att både äta kakan och spara den…

Jag sörjer över att jag inte får så mycket tid med dem, men av två alternativ så fick jag välja det som kändes mest rätt för mig. Och jag hinner ju träffa dem några dagar i alla fall innan de åker hem igen.

Men snart så är det dags! Jag har inte haft ordentlig semester där sen 2013. Det är fyra år sen. Om man inte räknar de 2 nätter som jag och Marie var där i februari 2015.

Men jag hoppas också på att vi får bra väder! Jag har nog planerat att bada i havet den här gången. Leta upp någon av de berömda vita stränderna! Och bada i den blå lagunen igen. Så håret blir som svinto!

Och vi ska ju bo i tält. Trots allt så blir det ju lätt fuktigt när det regnar. Min kropp är inte helt ok med massa fukt i luften… Men det ska bli en erfarenhet att bo i Kneipbyn. Har aldrig varit där! Och hade nog aldrig planerat att vara där heller om jag inte åkt med nu. Men det ska bli intressant och se hur en femstjärnig camping ser ut!

Som sagt; jag längtar massor!

Alltså, för stunden är mitt liv väldigt händelselöst. Jag gör absolut ingenting alls.

Men en resa står för dörren. Även om det ”bara” är inom de svenska gränserna. Men det ska bli väldigt skönt! Lite mindre än två veckor, sen åker jag till Gotland med Marie och Micke! *längtar* Tror det kan göra mig gott att få komma bort från dessa 4 väggar ett tag…

Hej på er.

Igår blev mitt liv ställt på huvudet igen. Ungefär som när jag fick diagnosen Asperger. Igår fick jag diagnosen Fibromyalgi. Många frågor har fått svar, men det har också skapat ett gäng nya frågor! De största frågorna är väl: vad händer nu?! Vad kommer det här innebära för mig? Finns det hjälp att få?

Men jag misstänker att utredningarna inte är färdiga. För som läkaren jag träffade igår sa; bara för att jag uppfyller kraven för Fibromyalgi, så betyder det inte att jag inte har ME/CFS också! Och sättet som han sa det på, så fick jag känslan av att han anser att jag har det också. Men han är inte speciallist på ME, och frågeställningen var Fibromyalgi.

Är ni intresserade av att läsa om fibromyalgi, så kan nu göra det på Fibromyalgiförbundets hemsida. Jag ska försöka starta resten av mitt liv nu, genom att gå ut med hunden!

Hej på er.

Det har varit tyst några dagar igen, men det beror på att jag inte har haft nånting att säga.

Jag känner mig frustrerad! Igår gjorde jag ett försök till att röja upp här hemma, men det gick inte så bra. Hann inte komma nån längre bit innan ryggen talade om att det var nog!

Ska bli skönt att det är dags för smärtkliniken i morgon igen.

Alltså, jag är nog lite less nu! Less på att alltid ha ont nånstans o trött på att vara trött! När jag vaknade så trodde jag att ryggvärken var över, men jag hade fel. Den sitter där. Jag har ont i knäna och i armbågarna. Jag har fått ett allergianfall, jag har ont i halsen och en stång uppkörd i armhålan! (?!?) Och trött! Trött, trött, trött! Och lägenheten ser ut som en soptipp igen! Jag ORKAR ju inte…

Hej på er!

Jag måste säga att Robin förvånat mig igen. 2 dagar i rad har han kommit iväg till skolan fast det är tidigare tider och fel dag. Och Det skulle vara utflykter och idag ska de äta på restaurang. Han har somnat sent, men ändå kommit upp i tid. Och idag är sista skoldagen för honom. Sen är han färdig med skolan!

Igår var jag på möte med Soc och Tasava för att diskutera Robins framtid. Förhoppningsvis får han bli kvar på Tasava, för de har även praktik och arbetsträning. Jag får väl svar i nästa vecka angående den saken. Annars så kommer han förmodligen bli hemma i 2 år! Och DET känns inte som ett alternativ alls!

Så frågan är vad som händer…