Hej på er!

Dagarna går så fort förbi så jag inte hinner med. Jag är fullt upptagen med att planera mina dagar om dagarna, så jag har inte tid att faktiskt leva, hahaha! Nä, skämt åsido! Jag har faktiskt kommit en god bit på väg mot ett städat hem och tomt i tvättkorgarna genom att ha ett dagligt schema med ”To-Do´s”. Det blir ju lätt hänt att man inte får nånting alls gjort när man sitter hemma hela dagarna och bara sitter. ”Det-är-en-dag-i-morgon-också” fungerar inte längre för mig!

Jag har snickrat ihop en planerare i min gamla filofax med månad, vecko- och daglig överblick och det fungerar ganska bra. Jag får inte riktigt till det som jag vill ha det, men problem är till för att lösas har jag hört.

Jag har också börjat kika lite på Fly-Lady konceptet för att få en mer grundlig städning gjort, och även för att få ordning på dessa ”varje dag” uppgifterna. Men nog så känns det som att hela dagarna går åt till att plocka och städa och tvätta… Även fast man styckar upp allt i små områden…

Jaja, det är i alla fall det jag pysslar med för stunden!

Hej på er.

Jag måste erkänna att det känns lite bättre idag. Igår pratade jag med en sköterska på bröstkirurgin på sös. Jag tror det var där jag hamnade i alla fall… Men i alla fall så sa hon att hon under sina 10 år, som hon jobbat där, aldrig varit med om att en cancerknöl växt så mycket på bara några dagar. Är de riktigt aggressiva så pratar man månader, inte dagar. Hon trodde det var en godartad cysta, men den ska absolut kollas upp. Snarast. Men jag fick brev från mammografin igår om att de fått remissen och att jag kommer bli kallad sen. Jag ringde dit också för att kolla när, och de har ca 6 veckors väntetid. Alltså, 6 veckor är ju skitlång tid, framför allt när man är nojig!

Men som sagt så känns det bättre idag. Jag känner mig lugnare och knölen känns mindre. Inte mycket, men man känner den inte riktigt lika ytligt längre.

Annars så har jag inte så mycket nytt att komma med. I morgon ska vi vara barnvakt till vår gudson och trollet Kayleigh. Ska bli kul!

God morgon, så här skittidigt på morgonen!
Jag somnade tidigt igår. Och det betyder att jag vaknade tidigt idag. Jättetidigt! Klockan 5. Det kommer behövas mycket kaffe för att hålla mig vaken hela dagen idag. Jag har huvudvärk som ligger och lurar igen. Det hade jag igår också. Så alvedon är min kompis idag.

Både jag och Anders har sovit på sofforna i ett par nätter nu. Anders för att få stöd för värkens skull, jag för att jag inte velat ligga ensam i sängen. Ångestattackerna har avlöst varandra, framförallt på kvällarna.

Dagtid är jag överens med mig själv om att knölen bara är en muskelknut eller nåt, men på kvällen, då är jag döende. Typ. Framförallt igår kväll. Då hade knölen blivit så pass stor så man kunde känna den genom att stryka lätt med fingrarna över bröstet. Anders kände den också. Då hade jag en ordentlig ångestattack. Illamående, gråtmild och skakig i hela kroppen. Jag har inte kunnat äta på flera dagar. Alla mina klassiska besvär vid ångest. Men den kan ha varit värre igår för att jag inte tagit tabletterna som jag fått för Fibromyalgin. Jag tänkte ringa idag till Medicinupplysningen eller vad det heter för att fråga om den där biverkningen jag hittade.

Men det är vid stunder när jag har ångestattacker som jag är glad att Robin mest sitter på sitt rum. Jag vill inte att han ska se det. Jag har inte sagt nåt till honom. Han behöver inte veta!

Idag håller jag tummarna, för jag tycker att den känns något mindre. I alla fall inte större. Så jag hoppas verkligen att den är på väg att försvinna av sig själv!

Jaja, jag försöker fokusera på andra saker. För att hålla hjärnan upptagen med annat medans jag väntar på tid för mammografi.

Hej på er.

Just nu genomgår jag nånting som förmodligen är varje kvinnas mardröm!

I torsdagskväll hittade jag en knöl i mitt bröst som inte ska vara där. Som inte har funnits där tidigare. Den chocken som genomfor min kropp då var fruktansvärd! Det var rena käftsmällen!

Och varje människa kan ju tänka att man ringer vårdcentralen på fredagen. Nej, det gjorde jag inte. Jag var fortfarande i chock. Hela helgen var jag i chock. Jag sa inget till Anders heller, för jag ville ju inte oroa honom ”i onödan”. Storleken på knölen var av en ärta ungefär.

Men jag ringde i måndags och fick en tid till på tisdagen. Sköterskan jag pratade med var supergullig. Det fanns egentligen inga tider alls, och hon menade på att jag måste ringa prick 8 när de öppnar… Men hon ringde tillbaka igen efter ett par minuter och sa att hon inte kunde släppa det, så hon gjorde nåt hon egentligen inte fick göra. Hon låste upp tiderna för nästa dag och bokade in mig på en akuttid. Jag berättade för Anders också i måndags. Han frågade varför jag inte sagt nåt från början. Jag sa som det var, att jag inte ville oroa honom i onödan…

Igår träffade jag en läkare. Han klämde och kände och tittade. Konstaterade att jag har inga synliga förändringar, men han kände också knölen. Den var inte av en ärtas storlek längre. Den hade vuxit. ca 2 cm lång nu… Men både han och jag var kanske något bekymrade över att den inte gjorde ont. Tills han tryckte på en punkt. Då satt jag nästan i taket. För det gjorde ont. Han kände inga andra knölar. Inga under armarna eller så, så det är ju gott. So far, så att säga.

Läkaren trodde att det var en muskelknut och ingen cancer, men han skickade en remiss för mammografi. Så där är jag nu. Vet egentligen inte så mycket mer än så. Jag hoppas dock att väntetiden inte är lång. Jag vill veta vad det är. Jag har ångest och mår skit. Kan inte äta. Kan inte sova heller. Mår illa och så. Av oro.

Men igår började jag läsa på om biverkningar på de nya tabletterna jag äter mot fibron. En av de ovanligare biverkningarna kan vara förstorade bröstkörtlar. Hos män. Men man kan säga att jag inte tog tabletterna igår. Jag hade ju nyss ökat dosen också.

Så om ni tycker att jag verkar lite avlägsen och tillknäppt så vet ni varför… Men jag kan tycka att det räcker nu! Jag behöver inte mer!

Hej hej.

Igår bestämde jag mig för att inte ta några värktabletter innan jag la mig. Det ångrar jag idag skulle man kunna säga. Inte skönt i ryggen. Alls.

Igår mådde jag inge bra. (Det gör jag inte idag heller, men ändå) Jag såg fram emot en dag på soffan, men det sket sig. Tommy ringde och ville ha hjälp med att köra från IKEA och hämta en möbel i Hammarby sjöstad. Och ordet IKEA fick mig att vakna till lite, så jag åkte med. Jag och Anders tittade på en möbel som vi hade funderingar på att köpa, men vi kom fram till att den nog inte var så bra. Så vi är tillbaka på ruta ett när det gäller vardagsrumsmöbel för TV och sånt.

Nu ska jag ner till centrum och handla till middagsmaten.

Jag undrar om det är augusti som gör sig påmind nu?! Jag känner mig helt plötsligt väldigt låg och kind of blue liksom. Det brukar ju komma runt den här tiden. Men förra året så åt jag ju tabletter mot det, och det gör jag ju inte nu. Så kanske är därför jag känner som jag gör. Allt är bara bajs, och det känns som om jag kan sätta mig i ett hörn och tycka synd om mig själv igen. Jag har inte alls lust med det! Jag har väl typ inte tid med det heller!

Annars så var vi i Tyresö igår hos Lotta och Johannes. Vi åt kräftor med diverse tillbehör. Gott som alltid, och trevligt att träffa dem igen. Det var ju ett tag sen sist.